March 2009 I was asked to do a guest comic for the very popular "Anders Loves Maria". I created a little blue fellow and named him Biff Zongo (he was basically the same character as my Swedish comic Frank who I had drawn for many years).
A lot of people contacted me and I promised to make a website with Biff Zongo comics soon after…
Well stuff fucked up.… I did not have the time or energy to finish project And NOTHING happened for way over a year.
A couple of weeks ago I ran in to an old friend of mine the cartoonist Jan Kustfält. He asked if he could draw my scripts instead. He needed scripts and I needed an illustrator… It was a match made in heaven you could say.
The official premiere is in a couple of days, but the site is already up!
Nu tänkte jag på några rader på denna blogg klämma in hela storyn om tidernas sämsta regissör, världens sämsta film och alla tragiska förlorare som hängde runt honom (”förlorare” som i ett historiskt perspektiv snarare blev vinnare då de är mer ihågkomna än 50-talets stora stjärnor).
Att försöka med detta på bara några hundra ord istället för att skriva en bok är kanske min version av just den typ av storslagen naivitet som Ed Wood gjorde sig känd för, men jag tänkte i alla fall försöka.
Det här är bara en kort, kort introduktion... En liten intresseväckare för dem som ännu inte upptäckt denna fantastiske filmskapare.
Plan 9 from Outer Space (1959)
Ed Woods kändaste och roligaste film (gång på gång utsedd till världens sämsta film och rolig för att den är så dålig).
Grunden till "världens sämsta film" är några filmsnuttar med Bela ”Dracula” Lugosi från 1956 till ett filmprojekt (Lugosi dog dock innan arbetet kunde börja).
Synopsis:Jorden blir anfallen av onda rymdvarelser som försöker att realisera sin ”plan nummer 9” att återuppväcka de döda och med hjälp av zombies döda de levande... Något i den stilen...
Filmens stora problem är mixen av extremt höga ambitioner med en löjligt låg budget och Woods naivitet.
Några av misstagen:Tråden som rymdskeppen hängde i syns i bild, rymdskeppen avger dessutom en skugga på ”rymdbakgrunden”.Woods kiropraktor Tom Mason (som var lite lik Lugosi enligt Wood i alla fall) fick uppgiften att låtsas vara den nu döde Bela Lugosi genom att hålla en mantel framför ansiktet! (något som han inte lyckas så bra med). Mikrofonskuggor som syns i bild, manus (!) som syns i bild, gravstenar som skakar när någon råkar gå emot dem (och i ett fall välter), samt urusla skådespelarinsatser och en dekor på skolpjäsnivå. Men det finns även andra typer av höjdpunkter (mer än det som är ofrivilligt komiskt), faktum är att scenerna med Vampira och Tor Johnson är otroligt vackra och har en skön skräckfilmsestitik.En nordisk skräckduo, svenskfödde fribrottaren Tor Johnson och finskfödda Maila ”Vampira” Nurmi (Tor Johnsons ansikte blev sedemera en mycket populär Halloween-mask!!!)
Filmen hade faktiskt hela tre stora stjärnor på affischen... Relativt stora i alla fall... Bela Lugosi, Vampira och Lyle Talbot.Bela ”Dracula” Lugosi hade varit en superstjärna på 30-talet, men hamnat på dekis, blivit arbetslös och beroende av droger. Ed Wood var en av de få som var villig att ge honom arbete i slutet av hans liv. Lugosi behövde pengarna och Wood behövde ett känt namn.
Vampira var amerikansk tv:s första ”horror host” (utklädd person som på ett med-glimten-i-ögat-skrämmande-sätt presenterar gamla skräckfilmer). Hon var mycket populär, men när hon vägrade att sälja rättigheterna till sin figur till tv-bolaget fick hon sparken och hade svårt att hitta andra tv och filmjobb.
Lyle Talbot var aldrig någon riktigt stor stjärna, men relativt välkänd och rutinerad filmskådis som hade som policy att aldrig tacka nej till en roll (vilket förklarar hans medverkan i Plan 9).
Även fribrottaren Tor Johnson var relativt välkänd.
Plan 9 from Outer Space är kanske världens sämsta film genom alla tider, men det är också en film som har påverkat filmskapare, illustratörer, musiker och andra konstnärer genom att vara så dålig så att det blir bra.
Glen or Glenda (1953)
En av rivalerna till titeln ”worst film ever made” är faktiskt även den av Ed Wood!
Bakgrunden till filmen är att Christine Jorgensen bytte kön från man till kvinna något som blev till stora nyheter i USA 1952.
Lågbudgetproducenten George Weiss ville casha in och göra en exploitation-film om könsbytet.
Ed Wood hade inte regisserat något av betydelse, men erkände för Weiss att han var transvestit och därför den ende som kunde göra Christine Jorgensens historia rättvisa!
Det här är en jätte-jättekonstig film... Och den handlar väldigt lite om könsbyte, utan mer om män som gillar att ha på sig kvinnokläder och... Ja vissa delar av filmen vet jag faktiskt inte vad de handlar om, varje gång Bela Lugosi är med i scen så känns det som en helt annan film... Men det är bra! Eller uruselt, det ligger i betraktarens öga.
Ed Wood spelar här själv huvudrollen som transvestiten och Dolores Fuller (hans riktiga flickvän) spelade den kvinnliga huvudrollen. Till historien hör det till att hon inte visste att han gillade att ha på sig kvinnokläder, något som blev mer och mer uppenbart under själva inspelningen.
Det slutade med att de gjorde slut efter filmen. Dolores Fuller blev sedemera framgångsrik låtskrivare åt bland annat Elvis Presley.
Filmen gick på de biografer som hade betalat i förskott alla andra tyckte att den var för usel.
Lågbudgetproducenten George Weiss producerade många usla filmer under sin karriär. Hans enda samarbete med Ed Wood anses vara hans absolut sämsta film.
Ironiskt nog så är det den enda filmen som han är ihågkommen för.
Bride of the monster. En annan av Ed Woods filmer med Bela Lugosi och Tor Johnson.
Det har länge funnits en kult kring denna filmskapare.
Det har skrivits böcker, gjorts dokumentärer, skrivits oändligt många artiklar, blogginlägg och hemsidor och det har till och med kommit ut samlarbilder med skådespelarna från Woods filmer! (ja jag äger en sådan själv).
Men allra konstigast är nog ”The Church of Ed Wood” som har över 3000 medlemmar och som rent juridiskt erkänns som religion i USA!!!
Tim Burtons fantastiska hyllning ”Ed Wood” från 1994 är ett bra ställe att börja om man är intresserad av att lära sig mer om ”världens sämsta regissör”.Johhny Depp som Wood och Martin Landau som Lugosi
En svensk film som har inspirerat självaste Quentin Tarantino. Thriller - a cruel picture, They call her one eye, Hooker's revenge, Thriller - en grym film, ja kärt barn har många namn, men man kommer inte ifrån att det här är den hårdaste svenska sleezefilmen någonsin. Storyn är enkel, ung vacker flicka som blivit stum efter att hon blivit utnyttjad som barn hamnar i klorna på en slemmig hallick som tvingar henne till drogmissbruk och prostitution. Hon börjar i smyg träna karate, köra rally(!) och träna skytte för att sedan ta en blodig hämnd på sina förövare. Det som gör denna film så speciell är att det är en klassiskt skolad regissör vid namn Bo Arne Vibenius som står bakom (under pseudonymen Alex Fridolinski).
Visserligen var det svenska 60- och 70-talet fyllt av svenska sensationsfilmer gjorda av mycket kompetenta regissörer som Arne Mattsson och Vilgot Sjöman med flera. Men när Bo Arne Vibenius behövde snabba pengar för att betala en barnfilmsflopp som han gjort några år tidigare så nöjde han sig inte med lite naket och lite droger… Nej, i sin iver att skapa den mest kommersiella filmen någonsin så slängde han in extremt ultravåld, heroin och hårdporr! Det här är en fruktansvärt rå film även med internationella mått.
Bo Arne Vibenius som regiassistent till Ingmar Bergman.
I huvudrollen ser vi den vackra nakenmodellen och skådespelerskan Christina Lindberg, då Vibenius var väl medveten om hennes bristande skådespelartalang, så han till att göra hennes karaktär helt stum.
Det var ett grepp som funkade för Lindberg gör här sin finaste rollprestation någonsin. Det är överhuvudtaget ganska lite prat i filmen, den som säger mest är Heinz Hopfs extremt vidriga karaktär hallicken Tony. Faktum är att den rollprestationen är skäl nog att se denna film. Våldet i filmen är egentligen i sig inte så spektakulärt. Det som gör det så speciellt är Vibenius bisarra smak för extremt långsam slow-motion, ackompanjerat av Ralph Lundstens stämningsfulla musik och ljudeffekter. Det finns dock en minst sagt minnesvärd våldsscen, där Lindbergs öga blir sönderskuret av hallicken med skalpell. Enligt ryktet så smygfilmades den tagningen med hjälp av ett lik på ett bårhus! Jag brukar inte tro på skrönor och urbana legender, men med tanke på scenens totala realism, den tidens bristande specialeffekter och filmens låga budget så är det säkert sant. Det är i vilket fall en del av filmens mytbildning och efter att ha sett scenen flera gånger så finner jag inget som motstrider myten. För att göra filmen ännu mer kommersiell så klipptes det in hardcore närbilder (gjorda av andra porraktörer) i Christina Lindbergs redan vågade sexscener. Självklart så totalförbjöds filmen av den svenska censuren när den var klar 1973, då den var ”förråande och skadligt upphetsande”. Först något år senare släpptes den, då nerklippt med rekordlånga 26 minuter!
Den släpptes även i USA där den gick ganska bra på porr- och drive-in-biografer under namnen ”They call her one eye” och senare ”Hooker’s Revenge”. Det var någon av dessa versioner av filmen som Quentin Tarantino sedermera såg på video och sedan kallade för ”the toughest revenge movie ever made!”. Tarantino nämner även denna svenska film som en av inspirationskällorna till filmerna Kill Bill 1 & 2.
Värt att nämna är att Christina Lindberg under inspelningen körde bil utan körkort, injicerade koksaltlösning och sköt vissa scener med skarp ammunition! Det enda som jag har att invända mot filmen är att den hade mått bra av lite rappare klippning, vissa transportsträckor kan bli lite tradiga. Den DVD-versionen som släpptes av Synapse films kallad ”THRILLER – a cruel picture” är ett extremt välgjort försök att presentera filmen restaurerad och helt oklippt i sin helhet. Och det är nästan pinsamt att det skulle krävas ett gäng amerikanska entusiaster för att se till att denna svenska internationellt inflytelserika sleaze-klassiker inte skulle vara evigt förlorad. Vad händer när en filmskapare som har jobbat med Ingmar Bergman och Bo Widerberg försöker göra en sensationsfilm? Jo det blir minst sagt en filmupplevelse utöver det vanliga!
Storyn är enkel, ung vacker flicka som blivit stum efter att hon blivit utnyttjad som barn hamnar i klorna på en slemmig hallick som tvingar henne till drogmissbruk och prostitution. Hon börjar i smyg träna karate, köra rally(!) och träna skytte för att sedan ta en blodig hämnd på sina förövare. Det som gör denna film så speciell är att det är en klassiskt skolad regissör vid namn Bo Arne Vibenius som står bakom (under pseudonymen Alex Fridolinski).
