Komprimerade fraser i vårt populärkulturella medvetande

Vi vet alla att Tarzan sa "Me tarzan you Jane", att Bogart sa "Play it again, Sam" och att Hamlet håller en dödskalle när han yttrar orden "to be, or not to be"... Vi vet det oavsett om vi har sett Tarzanfilmerna, Casablanca eller Hamlet... Men är det verkligen sant?
Ibland så känns det som att klassiska citat komprimeras eller görs om för att passa karaktärerna ännu bättre när man refererar i media eller gör en parodi. Och det är sen den komprimerade versionen som fastnar i vårt populärkulturella medvetande.

"Me tarzan you Jane" finns inte med i någon av de tidiga filmerna eller i Edgar Rice Burroughs böcker.
Det närmsta vi kommer i filmen är "Jane. Tarzan." och sen flera upprepningar där Tarzan pekar på sig själv och sedan på Jane. Exakt vad "Me tarzan you Jane" kommer ifrån vet vi inte, men ryktet gör gällande att det var något som Tarzanskådisen Johnny Weissmüller ska ha yttrat på skämt under inspelningen och som sedan spritts vidare i media.

"Elementary, my dear Watson" finns inte med i någon av Conan Doyles böcker (han säger förvisso både "Elementary" och "my dear Watson", men aldrig ihop!).
Karaktären Psmith säger syftandes på sin fantastiska Sherlock Holmes-liknande slutstatsförmåga "Elementary, my dear Watson, elementary," i P. G. Wodehouse bok "Psmith Journalist" från 1915 och det lär vara första gången som "elementary" och "my dear Watson" användes i samma mening och uttrycket spred sig senare vidare på film och tv och har med tiden blivit den repliken som vi alla förknippar med Sherlock Holmes.

Bogart säger aldrig "Play it again, Sam". Det närmsta vi kommer i filmen är replikerna "Play it Sam, for old times' sake, play 'As Time Goes By'." (Ingrid Bergman) och "You played it for her, you can play it for me. ... If she can stand it, I can! Play it!" (Bogart).
Jag vet inte var "Play it again, Sam" kommer ifrån men det sägs att första gången repliken användes var i bröderna Marx samtida komedi "A Night in Casablanca" från 1946. Och när Woody Allen skulle döpa sin pjäs om en man som blir besatt av en Bogartliknande figur 1969 så var repliken redan en del av vårt populärkulturella medvetande och han döpte den till... "Play It Again, Sam" (och när pjäsen senare blev filmatiserad 1972 så etsades repliken fast för evigt).

Här kommer några andra exempel där det är den komprimerade versionen från parodier som har fastnat istället för vad karaktärerna egentligen sa i filmerna.

"You want the truth? You can't handle the truth!"
Jack Nicholsons karaktär säger inte hela den meningen i "A Few Good Men"
Replikväxlingen följer:
Jack Nicholson "You want answers?"
Tom Cruise "I want the truth!"
Jack Nicholson "You can't handle the truth!"
Men i olika parodier har man helt enkelt slagit ihop replikerna. Den felaktiga versionen gav mig över 40,000 träffar på Google.

"Luke, I am your father"
Darth Vader säger egentligen "No. I am your father." till Luke.

"Do you feel lucky, punk?"
Clint Eastwoods Dirty Harry säger i själva verket "Do I feel lucky? Well, do ya, PUNK?" (efter en längre monolog).

"Badges? We don't need no stinking badges."
Banditen i "The Treasure of the Sierra Madre" säger i själva verket "Badges? We ain't got no badges! We don't need no badges. I don't have to show you any stinkin' badges!"
Den andra versionen dök först upp i Mel Brooks Västernparodi "Det våras för sheriffen" 1974.

Och slutligen: Hamlet säger visserligen "To be or not to be, that is the question"... Men han håller ingen dödskalle i handen när han gör det.
När han plockar upp dödskallen senare i pjäsen säger han "Alas, poor Yorick! I knew him, Horatio"
Men ska man göra en parodi på Hamlet så är det naturligtvis enklast och snabbast att etablera karaktären genom att kombinera den kändaste repliken "To be or not to be, that is the question" och det kändaste manéret (gubbe med tights talar med en dödskalle i handen).
Att sedan även den något mindre kända repliken som han verkligen yttrar med kraniumet i handen "Alas, poor Yorick! I knew him, Horatio" senare har förvandlats till "Alas, Poor Yorick, I Knew Him Well!"... Ja, det är en annan historia...



EDIT (för att svara på Olofs kommentar om varför det blir så här):

Jag vet inte varför... Men jag TROR att det helt enkelt handlar om en helt naturlig komprimering av klassiska repliker, när man ska referera till en figur i ett annat sammanhang till exempel när man ska göra en parodi.
Man liksom skalar ner en klassisk konversation, tar bort alla onödiga ord i repliken som karaktären är känd för och kanske slår ihop två kända repliker till en enda för att komma närmare själva essensen i scenen.
Lite grann som när man ritar en karikatyr och förstorar dragen som utmärker personen och skippar de delarna som är oväsentliga.
Karikatyren blir mindre naturtrogen, men blir ändå lättare att känna igen och fastnar lättare i vårt minne än originalet!