Kolla in den här extremt populära kreationistvideon NEJ det är inte ett skämt Ray Comfort (kreationist "experten") och Kirk Cameron (före detta halvkänd skådis) sprider budskapet sedan flera år på heltid!
Det som är konstigast med denna kända video (denna "ateisternas mardröm", denna "schack matt" mot ateism) är inte att med denna galna logik skulle en kokosnöt eller en ananas isåfall vara ett bevis på att det INTE finns någon "gud"... Nej det konstigaste är att de fixade en studio och en kamera. Skrev manus och repeterade allt noga. Sen spred de budskapet över hela den engelsktalande kristna världen... Utan att först kolla upp hur vilda bananer ser ut! Du vet bananer som inte blivit domesticerade av människor genom årtusenden... Du vet vilda bananer... Sådana där konstiga svåröppnade, oätbara bananer som är fyllda med en massa pepparkornsliknande kärnor!!!Jag tror att Ray och Kirk får komma upp med en lite bättre "mardröm" :-)
Boxning var lite annorlunda på det tidiga 1800-talet. Man slogs utan handskar, men strypgrepp och brottningskast med mera var ofta tillåtna. Det var brutala och väldigt långa matcher, 50-60 ronder var inget ovanligt.
Man slogs helt enkelt tills den andre inte orkade längre och då menar jag inte "tills domaren räknade till 10", utan tills den andre inte orkade fortsätta matchen trots att han hade fått chansen att återhämta sig.
Det var inte bara äran som var på spel... Folk hade satsat stora pengar på boxarna och att ge upp fans inte som ett accepterat alternativ, man slogs tills man vann, eller fick bäras ut!En boxare ger upp i femtioåttonde ronden och buas ut för sin "feghet"(!)
Sporten var olaglig och några helt entydiga regler fanns inte. Man kunde till exempel slänga sin motståndare med huvudet före i marken, man fick inte slå eller sparka när han låg ner, men man kunde råka "ramla" på honom och det var helt ok enligt reglerna.
Man drack ofta lite sprit(!) i rondpauserna för att döva smärtan i de långa kamperna (på bilden dricker Bob Gregson Cognac i en match i England 1808).
Bilden föreställer två frysande boxare från en match utomhus mitt i vintern.
Nu är det lätt att tro att de moderna boxningsreglerna och handskarna har med "fair play" att göra. Att det handlar om några självklara regler för vad som är civiliserat i en boxningsmatch. Men faktum är att alla de regler som vi idag ser som den civiliserade delen av boxning i själva verket har ett mycket brutalt ursprung. Man får inte ta strypgrepp, brottas eller sparkas för publiken inte tyckte att det var lika underhållande som att se hårda slag mot ansiktet om och om igen. Och boxningshandskarna uppfanns inte för att skydda boxarnas huvud från slagen.. De uppfanns för att skydda de ömtåliga benen i deras händer mot motståndarens hårda skalle (publiken vill se en underhållande och spektakulär knockout inte en match som bryts på grund av en tråkig skada i handen). Boxningens moderna regler är alltså en renodling av det som publiken vill se. Ingen bökig brottning i clinchen, utan slag efter slag mot huvudet tills någon inte kan stå upp längre.
Boxning versus Mixed Martial Arts Jag har en hat-kärlek till boxning... Jag älskar den! Men jag förstår samtidigt att den är livsfarlig och väldigt motbjudande.Och det är lite ironiskt att det är just boxningens regler som många människor tycker är så civiliserade jämfört med den moderna kampsporten MMA (Mixed Martial Arts där det kändaste organisationen heter "Ultimate Fighting" eller "Superior Challange" här hemma i lilla Sverige). När dessa regler i själva verket är fullständigt perversa. Det kanske ser mer brutalt ut när en fighter i MMA slår någon på marken, men det tvingar också domaren att gripa in och bryta direkt. Det kanske ser mer civiliserat ut när boxningsdomaren ger boxaren chansen att återhämta sig genom en stående eller liggande räkning, men det som händer är att han kvicknar till för att sedan ta emot ännu mera farliga slag. Kombinationen av sparkar (oftast mot benen), brottargrepp och slag (utan räkningar) är mycket säkrare än boxning.
Och det är inte bara min åsikt, om man statistiskt jämför de allvarligaste skadorna och dödsfallen så är MMA som att samla på frimärken ungefär, jämfört med den "civiliserade" professionella boxningen!
Om jag sa till dig att min pappa i Småland har en hund som heter Tyra. Och sen visar upp en bild på Tyra, så kommer du antagligen tro på mig och ta för givet att så är fallet.
Men om jag istället sa att min pappa i Småland hade en magisk enhörning! Ja då skulle nog inte den här bilden räcka, du skulle vilja undersöka negativet för att sedan åka ner till Småland för att undersöka om enhörningen verkligen var äkta.
Fantastiska påståenden kräver fantastiska bevis!
Michael Shermer: Why people believe strange things
Vi vet alla att Tarzan sa "Me tarzan you Jane", att Bogart sa "Play it again, Sam" och att Hamlet håller en dödskalle när han yttrar orden "to be, or not to be"... Vi vet det oavsett om vi har sett Tarzanfilmerna, Casablanca eller Hamlet... Men är det verkligen sant? Ibland så känns det som att klassiska citat komprimeras eller görs om för att passa karaktärerna ännu bättre när man refererar i media eller gör en parodi. Och det är sen den komprimerade versionen som fastnar i vårt populärkulturella medvetande.
"Me tarzan you Jane" finns inte med i någon av de tidiga filmerna eller i Edgar Rice Burroughs böcker. Det närmsta vi kommer i filmen är "Jane. Tarzan." och sen flera upprepningar där Tarzan pekar på sig själv och sedan på Jane. Exakt vad "Me tarzan you Jane" kommer ifrån vet vi inte, men ryktet gör gällande att det var något som Tarzanskådisen Johnny Weissmüller ska ha yttrat på skämt under inspelningen och som sedan spritts vidare i media.
"Elementary, my dear Watson" finns inte med i någon av Conan Doyles böcker (han säger förvisso både "Elementary" och "my dear Watson", men aldrig ihop!). Karaktären Psmith säger syftandes på sin fantastiska Sherlock Holmes-liknande slutstatsförmåga "Elementary, my dear Watson, elementary," i P. G. Wodehouse bok "Psmith Journalist" från 1915 och det lär vara första gången som "elementary" och "my dear Watson" användes i samma mening och uttrycket spred sig senare vidare på film och tv och har med tiden blivit den repliken som vi alla förknippar med Sherlock Holmes.
Bogart säger aldrig "Play it again, Sam". Det närmsta vi kommer i filmen är replikerna "Play it Sam, for old times' sake, play 'As Time Goes By'." (Ingrid Bergman) och "You played it for her, you can play it for me. ... If she can stand it, I can! Play it!" (Bogart). Jag vet inte var "Play it again, Sam" kommer ifrån men det sägs att första gången repliken användes var i bröderna Marx samtida komedi "A Night in Casablanca" från 1946. Och när Woody Allen skulle döpa sin pjäs om en man som blir besatt av en Bogartliknande figur 1969 så var repliken redan en del av vårt populärkulturella medvetande och han döpte den till... "Play It Again, Sam" (och när pjäsen senare blev filmatiserad 1972 så etsades repliken fast för evigt).
Här kommer några andra exempel där det är den komprimerade versionen från parodier som har fastnat istället för vad karaktärerna egentligen sa i filmerna.
"You want the truth? You can't handle the truth!" Jack Nicholsons karaktär säger inte hela den meningen i "A Few Good Men" Replikväxlingen följer: Jack Nicholson "You want answers?" Tom Cruise "I want the truth!" Jack Nicholson "You can't handle the truth!" Men i olika parodier har man helt enkelt slagit ihop replikerna. Den felaktiga versionen gav mig över 40,000 träffar på Google.
"Luke, I am your father" Darth Vader säger egentligen "No. I am your father." till Luke.
"Do you feel lucky, punk?" Clint Eastwoods Dirty Harry säger i själva verket "Do I feel lucky? Well, do ya, PUNK?" (efter en längre monolog).
"Badges? We don't need no stinking badges." Banditen i "The Treasure of the Sierra Madre" säger i själva verket "Badges? We ain't got no badges! We don't need no badges. I don't have to show you any stinkin' badges!" Den andra versionen dök först upp i Mel Brooks Västernparodi "Det våras för sheriffen" 1974.
Och slutligen: Hamlet säger visserligen "To be or not to be, that is the question"... Men han håller ingen dödskalle i handen när han gör det. När han plockar upp dödskallen senare i pjäsen säger han "Alas, poor Yorick! I knew him, Horatio" Men ska man göra en parodi på Hamlet så är det naturligtvis enklast och snabbast att etablera karaktären genom att kombinera den kändaste repliken "To be or not to be, that is the question" och det kändaste manéret (gubbe med tights talar med en dödskalle i handen). Att sedan även den något mindre kända repliken som han verkligen yttrar med kraniumet i handen "Alas, poor Yorick! I knew him, Horatio" senare har förvandlats till "Alas, Poor Yorick, I Knew Him Well!"... Ja, det är en annan historia...
EDIT (för att svara på Olofs kommentar om varför det blir så här):
Jag vet inte varför... Men jag TROR att det helt enkelt handlar om en helt naturlig komprimering av klassiska repliker, när man ska referera till en figur i ett annat sammanhang till exempel när man ska göra en parodi. Man liksom skalar ner en klassisk konversation, tar bort alla onödiga ord i repliken som karaktären är känd för och kanske slår ihop två kända repliker till en enda för att komma närmare själva essensen i scenen. Lite grann som när man ritar en karikatyr och förstorar dragen som utmärker personen och skippar de delarna som är oväsentliga. Karikatyren blir mindre naturtrogen, men blir ändå lättare att känna igen och fastnar lättare i vårt minne än originalet!
En svensk film som har inspirerat självaste Quentin Tarantino. Thriller - a cruel picture, They call her one eye, Hooker's revenge, Thriller - en grym film, ja kärt barn har många namn, men man kommer inte ifrån att det här är den hårdaste svenska sleezefilmen någonsin. Storyn är enkel, ung vacker flicka som blivit stum efter att hon blivit utnyttjad som barn hamnar i klorna på en slemmig hallick som tvingar henne till drogmissbruk och prostitution. Hon börjar i smyg träna karate, köra rally(!) och träna skytte för att sedan ta en blodig hämnd på sina förövare. Det som gör denna film så speciell är att det är en klassiskt skolad regissör vid namn Bo Arne Vibenius som står bakom (under pseudonymen Alex Fridolinski).
Visserligen var det svenska 60- och 70-talet fyllt av svenska sensationsfilmer gjorda av mycket kompetenta regissörer som Arne Mattsson och Vilgot Sjöman med flera. Men när Bo Arne Vibenius behövde snabba pengar för att betala en barnfilmsflopp som han gjort några år tidigare så nöjde han sig inte med lite naket och lite droger… Nej, i sin iver att skapa den mest kommersiella filmen någonsin så slängde han in extremt ultravåld, heroin och hårdporr! Det här är en fruktansvärt rå film även med internationella mått.
Bo Arne Vibenius som regiassistent till Ingmar Bergman.
I huvudrollen ser vi den vackra nakenmodellen och skådespelerskan Christina Lindberg, då Vibenius var väl medveten om hennes bristande skådespelartalang, så han till att göra hennes karaktär helt stum.
Det var ett grepp som funkade för Lindberg gör här sin finaste rollprestation någonsin. Det är överhuvudtaget ganska lite prat i filmen, den som säger mest är Heinz Hopfs extremt vidriga karaktär hallicken Tony. Faktum är att den rollprestationen är skäl nog att se denna film. Våldet i filmen är egentligen i sig inte så spektakulärt. Det som gör det så speciellt är Vibenius bisarra smak för extremt långsam slow-motion, ackompanjerat av Ralph Lundstens stämningsfulla musik och ljudeffekter. Det finns dock en minst sagt minnesvärd våldsscen, där Lindbergs öga blir sönderskuret av hallicken med skalpell. Enligt ryktet så smygfilmades den tagningen med hjälp av ett lik på ett bårhus! Jag brukar inte tro på skrönor och urbana legender, men med tanke på scenens totala realism, den tidens bristande specialeffekter och filmens låga budget så är det säkert sant. Det är i vilket fall en del av filmens mytbildning och efter att ha sett scenen flera gånger så finner jag inget som motstrider myten. För att göra filmen ännu mer kommersiell så klipptes det in hardcore närbilder (gjorda av andra porraktörer) i Christina Lindbergs redan vågade sexscener. Självklart så totalförbjöds filmen av den svenska censuren när den var klar 1973, då den var ”förråande och skadligt upphetsande”. Först något år senare släpptes den, då nerklippt med rekordlånga 26 minuter!
Den släpptes även i USA där den gick ganska bra på porr- och drive-in-biografer under namnen ”They call her one eye” och senare ”Hooker’s Revenge”. Det var någon av dessa versioner av filmen som Quentin Tarantino sedermera såg på video och sedan kallade för ”the toughest revenge movie ever made!”. Tarantino nämner även denna svenska film som en av inspirationskällorna till filmerna Kill Bill 1 & 2.
Värt att nämna är att Christina Lindberg under inspelningen körde bil utan körkort, injicerade koksaltlösning och sköt vissa scener med skarp ammunition! Det enda som jag har att invända mot filmen är att den hade mått bra av lite rappare klippning, vissa transportsträckor kan bli lite tradiga. Den DVD-versionen som släpptes av Synapse films kallad ”THRILLER – a cruel picture” är ett extremt välgjort försök att presentera filmen restaurerad och helt oklippt i sin helhet. Och det är nästan pinsamt att det skulle krävas ett gäng amerikanska entusiaster för att se till att denna svenska internationellt inflytelserika sleaze-klassiker inte skulle vara evigt förlorad. Vad händer när en filmskapare som har jobbat med Ingmar Bergman och Bo Widerberg försöker göra en sensationsfilm? Jo det blir minst sagt en filmupplevelse utöver det vanliga!
Dagbok från New York juni 2008 Av Fredrik första till sista juni 2008 Bilder av Katarina (mestadels)
Låt mig börja med att berätta att det här är min dagbok från min och min sambo Katarinas Svenne-semester hela juni i New York.Om du förväntar dig historier om vilda fester, sex med fjortisar, soffsurfande, raketspyor och graffitti, så läser du fel dagbok.Jag är aldeles för gammal för sådana aktiviteter.
Förvänta dig istället, en medelålders sur gubbe som klagar på att det är för varmt och att det inte finns någon airconditioner etc.
1/6 söndag Jag och min sambo Katarina ska tillbringa hela juni i metropolen New York. HELA JUNI I NEW YORK CITY BABY! Det känns så ovärkligt lyxigt att jag har försökt att dra ner mina förväntningar de senaste månaderna. Jag har sånt sjukt flyt just nu att det bara kan sluta med cancer eller något annat dåligt. Flygresan på åtta timmar gick bra. Lyckades sova i en kvart, blev väckt av misstag av Katarina som hade missat att jag sov. Vaknade kunde inte somna om (Katarina somnade en stund senare och sov resten av resan mot min axel). Vi hyr en lägenhet av ett äldre konstnärspar i Williamsburg i Brooklyn i närheten av Manhattan. Williamsburg är lite som söder i Stockholm. Lägenheten är lite sunkig, men väldigt charmig och gammaldags. Allt i Williamsburg är lite slitet, men charmigt. En sunkig stadsdel som blivigt upprustad av konstnärer.
2/6 måndag Vi lallade runt lite i Williamsburg idag. Den första meningen som jag hörde när vi gick förbi några infödingar var "That was the first movie I directed with a plot". Det verkar som att alla här är en aspirerande regisör, konstnär eller spelar i nåt band. Det byggs väldigt många nya lyxiga hus just nu och det är bara en tidsfråga innan konstnärerna inte längre har råd att bo kvar.Men det är så det funkar. Kreativa människor flyttar till ett billigt slitet område, rustar upp det, gör det hipt och sen tvingas dom till ett nytt område och bollen är i rullning igen.Idag så hittade jag en underbar butik med populärkulturgrejer (mestadels från Japan). Brände bara 540 kronor, men fick samtidigt redan på att deras flagship store låg på Manhattan och är flera gånger större!
3/6 tisdag I USA drixar man ALLA, taxichaffisen, servitrisen, kassapersonalen på fiket, tvålgubben på toeletten och framför allt slaven som står och packar dina matvaror. Du har inget val, du får inte packa varorna själv. Jag antar att man hittar på vissa jobb istället för socialbidrag. Tumregel: Om någon säger "Hi, how are you today?"… så ska man ge dom dricks. Om dom inte säger något alls men står still så ska man också ge dom dricks... Och om eh, ja… Ge dom drick så blir alla glada!
4/6 onsdag Nästa gång du ser en amerikansk film från 30-talet där Humpfrey Bogart tacklar sig igenom en dörr, så kom ihåg att dörrarna här är gjorda av wellpapp. Om du somnar lutad mot en dörr så kommer du att braka rakt igenom. Och nästa gång du ser en privatdeckare dyrka upp ett lås med sitt kreditkort, så glöm inte bort att kreditkort är gjorda av hårdare material än amerikanska lås. Vi har två låsta dörrar nere i porten och en till lägenheten och likförbannat så hade en tvååring kunnat göra inbrott här när som helst.
De senaste dagarna har jag sett en hel del amerikansk TV på morgonen och kvällen. Hemma i Sverige så filtreras den värsta skiten bort. Riktigt usla sitcoms med avdankade country-stjärnor, b-versioner av Oprah Winfrey, Kristet dravel, låtsasnyheter med extremhögervinkling, spansktalande såpoperor och framför allt all denna vidriga reklam med en massa låtsasmänniskor som ser ut och låter som en parodi på reklam. Värst av allt är nog morgonprogrammen och nyheterna. De är fyllda av kostymnissar och dräktkvinnor som ser ut att vara gjorda av plast. Och när man hör dem prata så känns det som även deras hjärnor är gjorda av plast. Jag har lovat mig själv att inte titta på någon mer TV under tiden som jag är här för min egen och framför allt andras säkerhet.
4/6 onsdag Idag åkte jag tunnelbana i New York för första gången sedan 1989.Kände mig som Carlito Brigante i "Carlitos way", bortsett ifrån att ingen försökte döda mig. Besökte "Toy Tokyo" men tyvärr så hade systerbutiken "High Five" ett bättre urval av populärkulturprylar (köpte ändå en cool statyett av Beavis i "Beavis and Butthead till mitt skrivbord). Avnjöt en helt fantastisk middag med Katarina på en Östeuropeisk restaurant och förgyllde den med en milkshake från ”Ben and Jerry”.
5/6 torsdag Idag besökte jag "Forbiden Planet" som är ett av tre största serievaruhusen på Manhattan.Storleksmässigt var det ungefär som om man skulle slå ihop samtliga seriebutiker i Stockholm! De hade ett brett utbud från superhjältar, manga till indiegrejer/fanzin och ett enormt utbud av alla genrer. Spenderade alldeles för mycket pengar. Sen gick jag till McDonalds bara för att kolla om en cheeseburgare verkligen smakar likadant i USA (det gör den inte, den är något mindre äcklig här). Avslutade kvällen på en grymt bra och prisvärd Syd Amerikansk restaurant vid namn Cafe Colonial (rekommenderas!). http://cafecolonialny.com/
6/6 fredag Katarina talade om för mig att det är Sveriges nationaldag idag. Jag är inte mycket för högtider (och lyckas aldrig hålla reda på dem), men firade denna högtid med att gå till frisören. Det finns en fantastiskt fin gammaldags barbershop i Williamsburg och besöket där var en helt fantastisk upplevelse! Jag blev rakad på huvudet och halsen, badad i konstiga lukta-gott-krämer och fick en varm våt handuk först i nacken och sedan över ansiktet. Wow! Värsta spa-upplevelsen fast för killar! Den här typen av gammaldags herrfrisörer är en förlorad konstform i Sverige (men jag ska leta och se om jag kan hitta något liknande i Stockholm, för det här rockade fett). Uppfriskad av klippningen och en "Ed Hardy Celebrity Energy Drink" ska nu jag och Katarina gå på en konsert med M.I.A. (Indisk/brittisk tjejrap).
Vi bor där gatorna Berry och Whyte möts, eller "Barry White" som vi säger här i kvarteret.Och när jag säger "vi" så menar jag naturligtvis mig själv.
Är tillbaka från konserten med "raparen" MIA och den var väl typ ok, en svag trea kanske. Efter spelningen så råkade vi av misstag komma in på ett av New Yorks absolut hippaste ställen just nu, av misstag. Vi trodde att det var en kvarterskrog så vi missade till och med att de hade en vakt och hade antagligen ett väldigt kaxigt kroppsspråk. Vakten som var iklädd en 30-tals-hatt sa:"Will you be a party of two this evening?" Och jag sa lite irriterat"Yeah!!!" Sen snubblade vi in bland en massa bortskämda överklassmuppar som hade fortfarande hade skavsår efter silverskeden som de hade i vaggan.Vi hade faktiskt nöjet att lyssna på nån konstnärs-wanna-be som klagade över att han hade FÖR MYCKET pengar! -MEN GE BORT SKITEN DÅ DIN JÄVLA ( fyll i din favorit svordom)!
7/6 lördag Varför finns det inga riktiga tändstickor i USA?Jag tar för givet att de har SETT riktiga tändstickor. Men har ändå någon gång tagit beslutet att försöka tända sina gasugnar med små veka pappersbitar doppade i en pyroteknisk sats. WTF?
Det är varmt, varmt, varmt! Typ 35 grader i skuggan och eh ja det är varmt!
Igår på konserten hade de ett intressant regelverk. I USA får man börja dricka öl när man är typ 37, så om de hade stängt alla minderåriga ute så hade halva publiken försvunnit. Vad gör man då? Jo man är tvungen att visa leg för att köpa öl och man får bara köpa EN öl åt gången per person (för att förhindra langning). Så jag stod först i 45 minuters kö för att få köpa EN öl och sen i 45 minuters toalettkö (det fanns för många vakter för att man ens skulle fundera på att pissa "al fresco" bredvid bajamajorna) och sen fortsatte det så resten av kvällen. 45 minuter ölkö följt av 45 minuter toakö och sedan tillbaka till ölkön igen. Vad tyckte jag om konserten?Jag vet inte, jag såg den inte! Men den lät ok från öl respektive toakön!
Söndag 8/6 Ok, söndag, 38 grader varmt och Puerto Rican day parade i New York. Vad gör man? Jo vi tog en ultralång promenad hela dagen över Manhattan. Till och med mina underarmar var blöta av svett. Jag har aldrig svettats på mina underarmar tidigare, det är varmt!
måndag 9/6 Värmeböljan fortsätter! Amerikaner är oroliga för att det ska leda till stora strömavbrott.Eftersom det finns stora sociala och etniska spänningar i storstäder som New York och Los Angeles så finns det alltid en risk för oroligheter vid extrem värme och strömavbrott. Den oron syntes rätt tydligt vid Puerto Rican day parade igår. Det stod ett stort gäng snutar vid samtliga gathörn långs hela vägen.Jag har aldrig sett så många snutar på ett och samma ställe i hela mitt liv.
Tisdag 10/6 Vi hängde hela dagen på ett café med air condition idag. Drack många iskaffe.
onsdag 11/6 Jag har försökt att titta så lite som möjligt på Amerikansk TV, men det är svårt att undvika helt och hållet. Här är några grejer som skiljer från svensk reklam-TV.
1. Amerikaner älskar att stämma varandra, men det kom verkligen som en chock att så många av reklamfilmerna består av en advokat som säger något i stil med "Har du blivit skadad i en olycka, blivit felaktigt behandlad av en läkare, utsatt för polisbrutalitet (jada jada etc). DU KAN FÅ ERSÄTTNING! Ring kostnadsfritt och tala med våra advokater på nummer 1-800-500-LAW” 2. Rättegångs-TV är superstort här! ALLA kanaler har flera olika domare som förolämpar och dömer svarta och white trash . Det är inte mordfall vi pratar om men en typisk rättegång handlar ofta om att någon har lånat 500 dollar av sitt ex och sen bråkar de om skulden är betalad eller inte. Det verkar som att den här genren har tagit över efter tidigare skräp-TV som "Ricky Lake" och "The Jerry Springer Show", formatet är det samma "Puckad skenhelig pajas läxar upp svarta och white trash i moraliska dilämman" allt dränkt i en massa Kristen medeltida låtsasmoral. 3. När man gör reklam för medicin i USA så måste man tala om ALLA biverkningar. En bra grej tycker jag och framför allt så är det väldigt underhållande! Ena halvan av reklamen handlar om hur skönt det vore att bli av med mensvärken, astman eller dylikt (med snygga skådisar och smöriga röster), den andra halvan består av en snabbpratande lite dov voice over som snabbt talar om ALLA kända bivärkningar. "Sluta ta medicinen om du upplever muntorrhet, trötthet, diarré, förstoppning, lågt blodtryck, urinretention, impotens, hypoglukemi, hypo- eller hyperkalemi, anafylaktisk chock, Stevens-Johnson syndrom, hepatit, agranulocytos eller aplastisk anemi. Fråga din läkare idag om "jada jada" är rätt medicin för dig!"
Onsdag 11/6 Vi satt och softade på kaféet även idag. Det är skönt med AC även om vädret äntligen börjar coola av sig lite nu (runt 30). Katarina satt och jobbade (hon jobbar med journalistik så hon kan jobba var som helst). Jag satt och läste en bok av den kände ateisten Richard Dawkins. Man får se upp lite för ateister är kanske den mest hatade minoriteten av alla här i USA. Om ni mot förmodan undrar vad jag har för åsikter i frågan så är jag ateist. Jag har alltid varit intresserad av religion och livsåskådningsfrågor, men redan som litet barn såg jag igenom den kristna religionen (föddes i "Smålands Jerusalem" Jönköping så många försökte att trycka ner sina vanföreställningar i halsen på mig under uppväxten).
Helt ärligt så har jag svårt att respektera religiös tro. Och framför allt den kristna som jag blivit utsatt för många gånger under uppväxten. "Det var en gång en judisk zombie vars liv var löjligt likt andra äldre mytologiska figurer. Och han kan få dig att leva för evigt om du säger att han är din gud och om du äter hans kött. Då kan han befria dig från synderna som du fötts med på grund av att en kvinna som tillverkades av ett revben blev lurad av en talande orm att äta ett äpple från ett magiskt träd! Och om du inte kallar honom gud så kommer du att brinna i helvetet för evigt (ett helvete som han har skapat åt dig). MEN han älskar dig!"
Jag slår inte min kvinna, jag vill inte sälja kvinnliga släktingar som slavar (eller låta främlingar våldta dem), jag vill inte stena folk till döds, jag är inte homofob, jag tycker att kvinnor har mänskliga rättigheter, jag vill inte döda människor som arbetar på sabbathen och jag är faktiskt EMOT lidande, folkmord och etnisk rensning! Förlåt att jag inte kan leva upp till er fina kristna bibel, men jag tycker faktiskt er bok innehåller många motbjudande texter. Jag respekterar gärna din tro på att Elfsborg är det bästa fotbollslaget (även om jag inte håller med), men din tro på en osynlig magisk gubbe som även JAG måste tro på för att inte brinna i helvetet för all evighet. Inte lika mycket.
Grrrr…
Torsdag 12/6 Fyllde 32 år idag, jag är inte mycket för högtider och födelsedagar så jag tog det rätt lugnt (tänker vänta tills jag blir 40 innan det blir ett födelsedagsparty igen… eller kanske 35 vi får se).
Var på stan och besökte de två andra stora serievaruhusen idag. Har bränt ca 70 dollar x 3 dollar på mina besök och de har alla varit över förväntan. Väldigt bra och framför allt STORA butiker. Forbidden Planet Har alla typer av serier och väldigt många serierelaterade t-shirts (fokus på superhjältar, men även en massa indie och kunnig och hjälpsam personal). Väldigt proffsig butik!
Midtown ComicsTvå våningar stor, mycket bra på superhjältar och merchendise, men lite sämre på indie (har två butiker på Manhattan, men jag besökte bara den större).
Jim Hanley's UniverseVar den butiken som jag hade lägst förväntningar på men som visade sig vara bäst för mig! Har alla typer av serier, men mycket fokus på indiegrejer och fanzine/mini comics. Det kändes som att de hade alla utgåvor från fantagraphics och andra mindre förlag. Verkligen värt ett besök!
Avslutade kvällen med att bli bjuden på födelsedagsmiddag av Katarina på en kändistät restaurant i posha och dyra West Village. Och sen följde några drinkar hemma i Williamsburg och jag dödade en massa hjortar på ett tv-spel i baren. Hade ingen aning om att det var så kul att skjuta djur med pumphagel (djur som var gjorda av pixlar men ändå)!
Fredag 13/6 Vad gör man när man är bakis? Man äter bakismat… hamburgare, kinakäk, kebab eller pizza. Så jag slängde i mig en antipastitallrik följt av en 35 dollars tryffelpizza och hemmagjord italiensk glass. Hey det är snabbmat för mig!
Lördag 14/6 Lallade runt lite i Brooklyn idag. Brooklyn Heights som ska vara den nya hippa grejen just nu.Typ som Williamsburg för några år sedan. Tråkigt område, med en del posha designbutiker för rika smaklösa människor. Don't believe the hype!
Söndag 15/6 Ok halva tiden av min månad i New York har gått. Det har gått ALLDELES för fort (och pengarna rinner ur mina händer). Igår såg vi ett par extrema ortodoxa Judar. Du vet sådana med roliga hattar och frisyrer och som har värderingar hämtade direkt från bronsåldern. Hade stor lust att springa fram och säga "Hej, tror du verkligen att jorden är ca 6,000 år gammal?". Men sen kom jag på att en majoritet av ALLA amerikaner tror att jorden är några tusen är gammal. Man behöver inte ens ha roliga kläder på sig här för att vara lite efter.
Jag hade en mardröm. Jag lämnade Starbucks, men på andra sidan var en ny Starbucks. Hade jag gått fel? Nej bakom mig var en Starbucks, jag försökte gå åt vänster, men även där var en Starbucks. Jag sprang åt höger, men ännu en Starbucks. Butikerna kommer närmare och närmare från alla håll aaaaargh!
Några grejer som jag har lärt mig om New York. 1. Alla skitjobben görs av svarta, latinos, indier och asiater. 2. Alla snutar är korta och småfeta. 3. Det finns en jävla Starbucks överallt!
P.S. Alla som slavar på Starbucks är svarta och det är nog tyvärr ingen slump, New York är en hård stad om man inte är född med pengar.
D.S. Starbucks är ett kaffeställe typ som Svenska kopierna Waynes Coffe och Espresso House.
Måndag 16/6 Vi var bjudna på ett vernissage för en bok om sextiotalskonst. Mannen i det äldre paret som vi hyr lägenheten av är konstnär och han är en av konstnärerna som är med i boken (därav vår inbjudan). Lokalen där de hade vernissagen var kanske det mest imponerande som jag sett av Manhattan hittills! Toaletten (inklusive bubbelpool) var lika stor som vår lägenhet. Balkongen med utsikt över hela New York var typ på 100 kvadrat och de hade två öppna gratisbarer i utställningssalarna! Konsten då? Jag vet inte. Har aldrig tillhört finkulturscenen, men den var säkert ok.
Onsdag 18/6 Dagen började rätt pissigt, Sverige utslaget ur EM, fan! Men den fortsatte desto bättre gick runt i West Village (Sex and the city) och Soho. Käkade på en bra liten Cubansk restaurant (Cubana Café) och jag och Katarina spenderade en jävla massa pengar på filmaffischer i Soho. Avslutade dagen med några öl på ett indie/indiskt/goth-ställe(!) vid namn SWAY.
Torsdag 19/6 Idag var vi på en restaurant som skulle vara lite "Twin Peaks/David Lynch-aktig". I New York är det populärt med speak easy-ställen, typ lite som en svartklubb där kändisarna kan röka när de tar en öl (fast det egentligen är olagligt i New York), men snäppet under dessa hemliga ställen är restauranter och barer som är lite "halvhemliga". De är helt lagliga, men ligger lite off och har dålig skyltning. För att alla hipsters ska känna sig coola för att de känner till dom. Hemlighetsmakeriet är en del av marknadsföringen. Moto som vi var på idag är lite det stuket. Det ligger verkligen i fucking nowere! Mitt bland ortodoxa judar, latinos och svarta och vips där dyker det upp en klick vita hipsters. Vart ska dom? Den där lite David Lynchiga restauranten Moto natrligtvis! Överhypad, men helt ok käk och rätt trevlig inredning, jag ger den en svag fyra typ.
Fredag 20/6 Vi slösade bort en massa tid på att gå från bank till bank. Katarina hade ett bankärende, men det visade sig vara väldigt svårt att lösa. "Ah har du inte BÅDE pass och leg med dig. Nej det går inte!" "Ah har du Mastercard nej det går inte, vi samarbetar bara med Bullshitcard!"
Allra sämst service var det på banken vid namn Chase. -Ok men vi måste veta ert postnummer här i USA. -Vi har namnet på dom som vi hyr av, telefonnummer och gatunamn. Kan inte du bara kolla på nätet (på den datorn som du sitter vid). -Ehh… Hmmm… Kolla upp på nätet säger du, går det!? Vänta lite jag är strax tillbaka! Tjugo minuter senare.-Va är du fortfarande kvar!? Nej det går inte kolla upp postnummer på internet!!!
I New York är det lågstatus att vara bankkassör och det märks verkligen. Grundkravet för anställning verkar vara en IQ precis över en fiskmås.
Handlade en bunt jeans (mitt märke och modell kostar bara en tredjedel här mot i Stockholm). Lallade runt i Chinatown med Katarina och käkade på kända "Joe's Shanghai". Grymt bra dumplings! Mycket bra mat, men lång kö och hetsig personal, men verkligen värt ett besök.
Jag rekommenderar att man struntar i huvudrätterna och beställer en jävla massa dumplings istället, för dom är i världsklass!
Lördag 21/6 Vi var på det enorma museet Metropolitan idag. Kul, starkast intryck gav nog Jeff Koons installationer uppe på taket. Kan man gå fel med skulpturer i glansigt papper i storformat?Knappast!
söndag 22/6 Vi gjorde inte så mycket idag, lite bakis sen igår. Katarina köpte en klänning och jag köpte två böcker. Lyssnade på Henry Rollins Get in the Van: On the Road with Black Flag Spoken word på mp3 om hans tid i punkbandet Black Flag på 80-talet. Bra, men sjukt mycket våld! Det verkar som han blev anfallen av skinheads och andra punkare på samtliga spelningar de gjorde.
Måndag 23/6 Jag hade inte hört William "Kapten Kirk" Shatners (tillsammans med Ben Folds och Joe Jackson) cover av Pulps "Common People" förren idag!Hur i helvete kunde jag ha missat den covern så länge!?
Måndag 23/6 Vad hände idag? Hmmm… låt mig se, vaknade sent, gick upp, tvättade kläder på laundromaten, handlade mat, snaggade håret. Käkade bra lamm på en restaurant vid namn Sweetwater. Har börjat käka mycket lamm senaste året, känns fräschare än kossa, men samtidigt "köttigare" än fisk och fågel.
När jag satt och snackade skit med Katarina på Sweetwaters uteservering så slog det mig för första gången att Muddy Waters är ett jävligt lustigt artistnamn. Hur kan man sig som Chicagobluesens stora ikon välja ett namn som översätts till "Leriga Vatten"? Vad är den Svenska motsvarigheten i artistvärden? Just det! ”Mora Träsk”!!!
Sen drog vi till en bar i Williamsburg som hade en Burlesque show. Gammaldags strip tease (med fokus på TEASE) blandat med humor. Det var jävligt kul att uppleva. Jag förstår vad du tänker (old dirty basterd Fredrik), men det var inte en sexuell upplevelse, för det första var hälften av artisterna HBT-personer. Och då menar jag inte ens unga snygga transor utan snarare gubbar i peruk med fokus på humor i sin lättklädda show. Konferensier var en före detta kvinnlig strippa i femtioårsåldern som faktiskt var rolig och vars äkta connection med den gamla oldschool burlesquevärlden (långt innan 2000-talets revival med "new Burlesque/Neo Burlesque") verkligen gjorde det hela till en äkta lågkulturupplevelse i värsta Ed Wood klass! Allt var mycket, mycket oskyldigt fram till huvudnummret som innehöll en transa som… ja jag kanske inte ska säga vad han/hon gjorde med en flaska, men det var jävligt underhållande (men jag är samtidigt jävligt glad att jag och Katarina inte satt längst fram i publiken).
Personligen så gillar jag underhållare som siktar långt under bältet, men sen genomför det oerhört proffsigt och med perfekt timing!P.S. Hans/hennes nummer utfördes faktiskt som av en händelse ackompanjerat av en klassisk låt av ovan nämnde Muddy Waters.
D.S. På vägen hem fick jag och Katarina sällskap av en kelig liten katt.
tisdag 24/6
Gick upp rätt sent lite trött efter en utekväll igår, men inte direkt bakis.Satt på ett café och läste "Little Things" av Jeffrey Brown (mycket bra men inte hans bästa) under tiden som Katarina shoppade kläder i olika butiker.
Undrar hur många ”iced non fat latte” eller "iced NFL" (som man säger i USA) jag har druckit här egentligen? Latte känns inte riktigt ok. Många ser just latte som en symbol för att vara finkulturell, eller övre medelklass eller puckad eller gud fucking vet! Alla verkar ha någon fördom om just latte.Machiato och espresso är ok, men inte Latte. Hey jag skäms, men jag tycker att latte är den godaste kaffedrycken och är beredd att försvara latten. Latte fucking rules!
Vi tog en promenad sen och käkade pizza på "Brick oven gallery" som har den bästa pizzan i Williamsburg.
Onsdag 25/6 Jag och Katarina gick runt i de Polska kvarteren i Green Point hela dagen. Det var lite annorlunda, kändes som en småstad i "riktiga USA" snarare än New York. I Green Point är det talade språket i första hand Polska. Och servicen är precis lika trevlig som i Polen (har du varit i Polen så vet du att jag är ironisk). Vi köpte lite parfym och andra grejer och sen tog vi vägen tillbaka genom ett mysigt gammalt industriområde till Williamsburg. Just nu sitter vi hemma och försöker samla kraft till att gå ut och ta några kvällsöl.
Vi drog till ett hårdrockarställe och snackade med bartendern och folk i baren hela kvällen.Sen hamnade vi på efterfest i nån lya till 07:30.
torsdag 26/6 Att festa till 07:30 är inte världens bästa idé (även om vi hade kul).Vi hade tänkt att åka till Coney Island idag ... Men det blir nog en promenad till tobaksaffären och en bakfyllepizza istället.
Jag har precis läst ut Bill Mahers bok ”New Rules”. Det är en samling av utvalda monologer från hans talkshow. Riktigt, riktigt bra! Klistrar in ett exempel här:
Just nu är jag halvägs igenom manusen till Ricky Gervais och Stephen Merchants (genierna bakom "the office") tv-komediserie "extras". Jag har redan sett samtliga avsnitt pinsamt många gånger på DVD så att även läsa manusen de de tolv episoderna makes perfect sense. Om du gillade "the office" så är det ingen garanti att du kommer att gilla "extras". Extras är lite mer svårtillgänglig och mer kompromisslös, men samtidigt enligt många av fansen samtidigt mycket bättre. Serien handlar om en statist (med världens sämsta manager) som drömmer om att bli en framgångsrik och respekterad skådespelare och I varje avsnitt ser man en kändis som spelar en skruvad version av sig själva. Klistrar in ett exempel här:(om du gillar så köp DVD samlingen)
Fredag 27/6 2008 Nu ska vi se... I förrgår så gick vi till ett hårdrockarställe vid namn Duffs I Williamsburg. Jag kan rekomendera det helhjärtat!
Cool inredning fylld av en massa posters, hårdrockar och monsterprylar. Vi satt och snackade hela kvällen med en störtskön och intelligent hårdrockare och den mycket trevliga kvinnliga bartendern. Sen blev vi medbjudna på en efterfest hos några konstnärer och deras vänner som var på besök (bland annat ett par från Danmark). Vi partade till typ 07:30 och det var verkligen superkul. http://www.duffsbrooklyn.com/home.shtml
Vi skulle till Coney Island dagen efter, men var för bakfulla och bestämde oss för en bakfylle pizza istället. Men hamnade på en Italiensk restaurant I Williamsburg istället. Och det var den bästa maten som jag har ätit under hela månaden I New York! Och super trevlig service! OCH supermysigt ute på den romantiska innegården. Jag brukar inte vara en sucker för "romantiska" ställen, men det här stället kändes faktiskt romantiskt på riktigt. Vi kan verkligen rekommendera Aqua Santa om du vill ha ett romantiskt, prisvärt, trevligt ställe med bra Italiensk mat! Aqua Santa556 Driggs Avenue (between North 7th & 8th streets)
Tillbaks till idag fredag då.Vi kom äntligen iväg till Coney Island (det klassiska gamla nöjesparkstället i New York). Det märks tydligt att rika vita människor åker till andra modernare och dyrare nöjesparker.Jag kände mig väldigt vit idag då 90% av besökarna är svarta eller latinos (och de 10% som är vita verkar vara från den vita underklassen). Parken är inget speciellt, störig, högljudd och jobbig, men vi var där för freakshowen! Grymt kul att se (freakshow, burlesque, b-filmer och Ed Wood-filmer, det är liksom bara en sån snubbe som jag är) och inträdet var ynka fem dollar.
Ok det är kanske inte så mycket FREAKshow utan snarare folk med tatueringar som slukar eld och hammrar in spikar i näsan (Kiviks marknad typ) På 20-talet hade de 12(!) olika freakshows/sideshows på Coney Island och nu har de bara en kvar. Rädda kvar freakshowerna! Burlesque och freakshows det här är ju förfan RIKTIG kultur!http://www.coneyisland.com/sideshow.shtml
Sen drog vi Manhattan och till en taket på en konstskola där de visade surrealistiska kortfilmer akkompanjerade av en klassisk pianist… host-host… ja det var minst sagt ett ganska stort hopp mellan fulkultur och finkultur! http://www.rooftopfilms.com/ Det var verkligen smockat med folk och några av kortfilmerna var riktigt bra och det är ett trevligt initiativ, men freakshowen/sideshowen ligger betydligt närmare mitt hjärta.
Lördag 28/6 Vi hade tänkt att städa lägenheten idag inför inspektionen imorgon (vi ska åka hem då), men det blev inte så mycket av det. På kvällen så hade vi biljetter till stand up-komikern Eddie Izzard på radio music hall. Är du I New York så måste du se något på Radio music hall, det är en grym arena. Otroligt pampig och vacker!
Showen var över förväntan, Izzard var grymt bra och hade verkligen publiken i sin hand (postar ett klipp från en äldre show).
Jag tycker att han och Ricky Gervais är de bästa ståuppkomikerna i världen. Sen gick vi förbi lite folk i Williamsburg som vi hade festat med tidigare och tog en öl. Ska försöka gå upp skittidigt och hinna städa nu (vi får se hur det går).
Söndag 29/6 Städade hysteriskt på morgonen. Det äldre konstnärsparet som vi hyrde av kom förbi för att hämta tillbaka nycklarna. De är verkligen supertrevliga!
Hemresan på 8 timmar gick rätt snabbt. Jag tittade på Kevin Costners "Robin Hood" I en kvart och gick sen över till att titta på "Family Guy" och amerikanska versionen av "The Office" (jag såg samma avsnitt på ditresan, men de var ändå bättre än Robin Hood). Vi satt bredvid en riktig über brat på planet (en riktig vrålstekare, men saknade backslick). Det är lustigt att brats kan vara så väluppfostrade, artiga och säga saker som är "trevliga" på ytan, men ändå är det så uppenbart vad de egentligen tänker. Faktum är att hans förakt verkligen sken igenom ovanligt mycket även för en brat.
"Ånej! Jag sitter bredvid VANLIGA människor… Varför snålade pappa med flygbiljetterna?… Jaja det blir en bra story när jag träffar Noppe och Lussan. Titta på mig, jag åkte med vaaanliga människor, luktar jag bajs nu?"
Han hade medlemmar ur kungahuset som bokmärke.
WTF?
Det är fantastiskt att ha varit på semester en hel månad i New York. Och New York kändes som ett betydligt bättre alternativ än någon jädra nascar-älskande-redneckstad någonstans i öknen mellan de framstående kuststäderna.
Jag ser naturligtvis på USA med mina Svenska glasögon på. Egentligen så har de ett system som fungerar här i USA.
The Amerikan way: "man kan inte göra en omelett utan att knäcka några ägg"
Sverige: "Alla ska ha en egen boll att leka med"
Visst amerikanernas sätt fungerar minst lika bra (jag tycker bara att de "knäcker lite för många ägg" på vägen).
USA är nämligen ett land där du kan jobba heltid plus ett extrajobb varje dag hela livet och likförbannat vara fattig! Och då menar jag inte "Sverige-fattig" jag menar att du inte har råd att skaffa löständer. Jag menar folk som jobbar heltid och ändå är tvungna att gå till soppkök för att få mat.
Jag menar helylleamerikaner med jobb i mellanvästern som står i flera timmar i kö för att kunna få gratis sjukvård av en hjälporganisation en gång per år.
USA är ett fantastiskt land om du tillhör den övre medleklassen och är du fattig så är det ett fortfarande ett mycket bättre land en till exempel… Eritrea? … Kambodja?
Fantastiskt att ha varit här med det ska bli skönt att komma hem till ett land där jag har råd att bryta benet ;-)
Det är inget snack om saken, trettio dagar i New York med flickvännen är sjukt lyxigt! Jag är tacksam över möjligheten att kunna en hyra en lägenhet på det här sättet och därmed ha råd med kalaset. Eller råd och råd, jag är sjukt pank just nu för ett bra tag framöver.
Jag är 2-3 kilo tyngre och jävligt pank. Men glad! (de säger att tjocka människor är och nu vet jag att det är så).
Läs gärna min nya dagbok framöver "Fet och Pank - 30 dagars träning för att gå ner i vikt samtidigt som man försöker att undvika Eurocard räkningen".
Jag tror att Ray och Kirk får komma upp med en lite bättre "mardröm" :-)
Men om jag istället sa att min pappa i Småland hade en magisk enhörning!
Storyn är enkel, ung vacker flicka som blivit stum efter att hon blivit utnyttjad som barn hamnar i klorna på en slemmig hallick som tvingar henne till drogmissbruk och prostitution. Hon börjar i smyg träna karate, köra rally(!) och träna skytte för att sedan ta en blodig hämnd på sina förövare. Det som gör denna film så speciell är att det är en klassiskt skolad regissör vid namn Bo Arne Vibenius som står bakom (under pseudonymen Alex Fridolinski).
