March 2009 I was asked to do a guest comic for the very popular "Anders Loves Maria". I created a little blue fellow and named him Biff Zongo (he was basically the same character as my Swedish comic Frank who I had drawn for many years).
A lot of people contacted me and I promised to make a website with Biff Zongo comics soon after…
Well stuff fucked up.… I did not have the time or energy to finish project And NOTHING happened for way over a year.
A couple of weeks ago I ran in to an old friend of mine the cartoonist Jan Kustfält. He asked if he could draw my scripts instead. He needed scripts and I needed an illustrator… It was a match made in heaven you could say.
The official premiere is in a couple of days, but the site is already up!
Två av mina absoluta favoriter när det gäller urbana legender/internet hoaxes är "Hippo Eats Dwarf" och "The Cambodian Midget Fighting League". Som vanligt när det gäller riktigt bra historier så hakade även massmedier på.
Dvärgdödare?
"Hippo Eats Dwarf"
Vad var det för kriminalteknisk undersökning som polisen skulle göra på trampolinen? Misstänkte de att den var riggad? Att det var ett snyggt planerat mord? Vad var det för spektakulärt cirkusnummer som flodhästen väntade på att utföra? Hoppa genom brinnande ringar? En liten cykeltur? Dvärgsväljning från trampolin?
"The Cambodian Midget Fighting League" Wikipedia: The article was reported as a tragedy at a midget-versus-lion fight in Cambodia. A fan of the Cambodian Midget Fighting League challenged the league's president in response to a recent league advertising campaign that the midgets will "take on anything; man, beast, or machine". The fan claimed that one lion could defeat the entire league of forty-two midget fighters. Accepting the challenge, an African lion was flown to Kampong Chhnang especially for the event.
"The fight was called off after only 12 minutes and 28 of the fighters were declared dead, while the other 14 suffered severe injuries including broken bones and lost limbs, rendering them unable to fight back."
"The Midgets will take on anything; man, beast, or machine."
Behöver jag säga att båda historierna bara är påhitt? Den första dök upp redan i mitten av nittiotalet och den andra tio år senare. Jag tror inte att historierna hade funkat om det var "The Berlin Midget Fighting League" eller om "Hippo Eats Dwarf" hade utspelats sig i Sundsvall. Det finns ett tydligt inslag av fördomar mot andra exotiska kulturers djurhållning och inställning till dvärgar, men jag antar att det är en del av den lite konstiga charmen.
Gissa om jag fick en glad överraskning i julhelgen när jag fick syn på min svärfars skivsamling.
Och genast så kändes den horribla mardrömsfärden på x2000 ner till Göteborg som ett minne blott. Inte för att det var några förseningar eller nåt... Men testa själv att åka tåg mitt i julhelgen med en massa väskor, presenter, portabel babysäng, barnvagn, och en fyramånaders bebis! Aldrig mer, nu ska vi bara hålla oss i Stockholm de närmsta... Eehh... Månaderna.
Det ska dock sägas att de här skivorna redan fanns i lägenheten när han flyttade in. Det fans hur många godbitar som helst (det här är bara ett litet urval av det bästa eller sämsta).
Såg några spännande skivor... Lite kultiga grejer... Men sen fick jag syn på "Der Partyking" James Last! Och då visste jag att det fanns rent guld i samlingen.
Vad sägs om ett stor lyxig samling med Freddy? Ett porträtt av honom som stjärna.
Freddy... Musiker... Man... Myt... Seglarkille...
Sten Carlsson och Salta Mandlar är legendariska för sina extremt fula omslag. "NYA GOBITAR 1" är en modern klassiker och anses av många vara det fulaste svenska skivomslaget genom alla tider. ...Men, jag vill även lyfta fram "SCHLAGERPAREDEN Vol 5" (även den med Sten Carlsson och Salta Mandlar).
Är det inte Hagamannen längst till höger på bilden?
Kristen dansbandsmusik kanske inte riktigt är min kopp te, men jag måste ändå ge dem kredd för att de redan på förhand har skrivit att plattan är lågpris. Den kan liksom redan från början tryggt slinka ner i reabacken utan att passera gå.
Lotta Engberg - Världens bästa servitris Och det var hon säkert, men kunde hon inte ha förblivit det? Så hade vi sluppit både en massa urusel musik och tv.
Porter Wagoner har tre personligheter... En av dem är ett jävla psyko!!
Skönt att det är hans snälla personlighet som gullar här med Dolly Parton i detta sköna omslag.
Jag ska villigt erkänna att jag inte hade en aning om vem Xavier Cugat var. Men det fanns liksom någon speciell kraft i detta omslag.
Utöver sin musikaliska talang var Cugat också en skicklig karikatyrtecknare och arbetade ett tag som professionell sådan. Han var en stor kvinnotjusare och var gift fem gånger.
Rumbakungen? Ja... Man man liksom riktigt känner att det är en mycket speciell gubbe på omslaget.
"Hammond Für Millionen" i Sverige kanske det låter lustigt, men i Tyskland var det blodigt allvar på 70-talet. Klaus Wunderlich sålde mer än 20 millioner skivor under sin storhetstid.
Han var till och med populärare än självaste FRANK VALDOR!!! (men inte mäktigare naturligtvis, Frank Valdor är alltid mäktigast).
-"You bitches! My name is Klaus Wunderlich!"
Men juvelen i denna samling är dock lyxutgåvan med "Der Partyking" Tysklands mest populära easy listening artist genom alla tider James Last.
Det är inte falsk marknadsföring han var "Der Partyking" i Tyskland på 60 och 70-talet ( vid sidan av du vet vem).
Guld, endast GULD är gott nog för en baksida med James Last.
Frank Valdor fanns tyvärr inte med i samlingen... Men Frank Valdor är naturligtvis alltid mäktigast! Frank Valdor - Alltid Mäktigast!
He-Mans ärkefiende Skeletor som har sex med en kitschig statyett av en gravid kvinna på en björnfäll... Det är vad jag kallar konst! Det finns så många nivåer i detta mästerverk, så många lager. Jag kan njuta av det hela dagen.
Inte vanliga tryckta filmaffischer, utan unika konstverk som bara finns i ett ex. Dessa konstverk turnerade runt med en kopia av filmen på olika småstäder i Afrika.
Vi var på loppis i en liten håla, utanför en annan håla, utanför metropolen Jönköping, när vi råkade gå förbi tjejbandet No Balls replokal.
Med tanke på detta foto som liksom bara osar och dryper av 80-tal, fm-rock, Toto, Styx, studiomusiker, långa solon, Rush, hårspray, pudelrock etc etc... Så har jag kommit fram till att No Balls antingen är det bästa sedan färdigskivat bröd, eller det sämsta sedan färdigskivade kattungar.
Nu tänkte jag på några rader på denna blogg klämma in hela storyn om tidernas sämsta regissör, världens sämsta film och alla tragiska förlorare som hängde runt honom (”förlorare” som i ett historiskt perspektiv snarare blev vinnare då de är mer ihågkomna än 50-talets stora stjärnor).
Att försöka med detta på bara några hundra ord istället för att skriva en bok är kanske min version av just den typ av storslagen naivitet som Ed Wood gjorde sig känd för, men jag tänkte i alla fall försöka.
Det här är bara en kort, kort introduktion... En liten intresseväckare för dem som ännu inte upptäckt denna fantastiske filmskapare.
Plan 9 from Outer Space (1959)
Ed Woods kändaste och roligaste film (gång på gång utsedd till världens sämsta film och rolig för att den är så dålig).
Grunden till "världens sämsta film" är några filmsnuttar med Bela ”Dracula” Lugosi från 1956 till ett filmprojekt (Lugosi dog dock innan arbetet kunde börja).
Synopsis:Jorden blir anfallen av onda rymdvarelser som försöker att realisera sin ”plan nummer 9” att återuppväcka de döda och med hjälp av zombies döda de levande... Något i den stilen...
Filmens stora problem är mixen av extremt höga ambitioner med en löjligt låg budget och Woods naivitet.
Några av misstagen:Tråden som rymdskeppen hängde i syns i bild, rymdskeppen avger dessutom en skugga på ”rymdbakgrunden”.Woods kiropraktor Tom Mason (som var lite lik Lugosi enligt Wood i alla fall) fick uppgiften att låtsas vara den nu döde Bela Lugosi genom att hålla en mantel framför ansiktet! (något som han inte lyckas så bra med). Mikrofonskuggor som syns i bild, manus (!) som syns i bild, gravstenar som skakar när någon råkar gå emot dem (och i ett fall välter), samt urusla skådespelarinsatser och en dekor på skolpjäsnivå. Men det finns även andra typer av höjdpunkter (mer än det som är ofrivilligt komiskt), faktum är att scenerna med Vampira och Tor Johnson är otroligt vackra och har en skön skräckfilmsestitik.En nordisk skräckduo, svenskfödde fribrottaren Tor Johnson och finskfödda Maila ”Vampira” Nurmi (Tor Johnsons ansikte blev sedemera en mycket populär Halloween-mask!!!)
Filmen hade faktiskt hela tre stora stjärnor på affischen... Relativt stora i alla fall... Bela Lugosi, Vampira och Lyle Talbot.Bela ”Dracula” Lugosi hade varit en superstjärna på 30-talet, men hamnat på dekis, blivit arbetslös och beroende av droger. Ed Wood var en av de få som var villig att ge honom arbete i slutet av hans liv. Lugosi behövde pengarna och Wood behövde ett känt namn.
Vampira var amerikansk tv:s första ”horror host” (utklädd person som på ett med-glimten-i-ögat-skrämmande-sätt presenterar gamla skräckfilmer). Hon var mycket populär, men när hon vägrade att sälja rättigheterna till sin figur till tv-bolaget fick hon sparken och hade svårt att hitta andra tv och filmjobb.
Lyle Talbot var aldrig någon riktigt stor stjärna, men relativt välkänd och rutinerad filmskådis som hade som policy att aldrig tacka nej till en roll (vilket förklarar hans medverkan i Plan 9).
Även fribrottaren Tor Johnson var relativt välkänd.
Plan 9 from Outer Space är kanske världens sämsta film genom alla tider, men det är också en film som har påverkat filmskapare, illustratörer, musiker och andra konstnärer genom att vara så dålig så att det blir bra.
Glen or Glenda (1953)
En av rivalerna till titeln ”worst film ever made” är faktiskt även den av Ed Wood!
Bakgrunden till filmen är att Christine Jorgensen bytte kön från man till kvinna något som blev till stora nyheter i USA 1952.
Lågbudgetproducenten George Weiss ville casha in och göra en exploitation-film om könsbytet.
Ed Wood hade inte regisserat något av betydelse, men erkände för Weiss att han var transvestit och därför den ende som kunde göra Christine Jorgensens historia rättvisa!
Det här är en jätte-jättekonstig film... Och den handlar väldigt lite om könsbyte, utan mer om män som gillar att ha på sig kvinnokläder och... Ja vissa delar av filmen vet jag faktiskt inte vad de handlar om, varje gång Bela Lugosi är med i scen så känns det som en helt annan film... Men det är bra! Eller uruselt, det ligger i betraktarens öga.
Ed Wood spelar här själv huvudrollen som transvestiten och Dolores Fuller (hans riktiga flickvän) spelade den kvinnliga huvudrollen. Till historien hör det till att hon inte visste att han gillade att ha på sig kvinnokläder, något som blev mer och mer uppenbart under själva inspelningen.
Det slutade med att de gjorde slut efter filmen. Dolores Fuller blev sedemera framgångsrik låtskrivare åt bland annat Elvis Presley.
Filmen gick på de biografer som hade betalat i förskott alla andra tyckte att den var för usel.
Lågbudgetproducenten George Weiss producerade många usla filmer under sin karriär. Hans enda samarbete med Ed Wood anses vara hans absolut sämsta film.
Ironiskt nog så är det den enda filmen som han är ihågkommen för.
Bride of the monster. En annan av Ed Woods filmer med Bela Lugosi och Tor Johnson.
Det har länge funnits en kult kring denna filmskapare.
Det har skrivits böcker, gjorts dokumentärer, skrivits oändligt många artiklar, blogginlägg och hemsidor och det har till och med kommit ut samlarbilder med skådespelarna från Woods filmer! (ja jag äger en sådan själv).
Men allra konstigast är nog ”The Church of Ed Wood” som har över 3000 medlemmar och som rent juridiskt erkänns som religion i USA!!!
Tim Burtons fantastiska hyllning ”Ed Wood” från 1994 är ett bra ställe att börja om man är intresserad av att lära sig mer om ”världens sämsta regissör”.Johhny Depp som Wood och Martin Landau som Lugosi
